Feminisera kuksugaren?

För några månader sedan läste jag svordomsboken. Det var inte för att bilda mig någon bildning av detta sätt att uttrycka sig egentligen men att en viss nyfikenhet uppstod kan jag inte förneka… Därför tänkte jag här blogga lite om svordomar eller egentligen en specifik förolämpning och filosofera lite kring den.

Generellt använder vi i svenskan inte könsordsrelaterade svordomar och förolämpningar, åtminstone inte jämför med många andra språk. Invandriken gör förstås att det blandas upp men jag tror inte det har så mycket att göra med det jag tänker beröra här.

Jag tänker på ordet kuksugare, som självklart inte behöver vara en förolämpning om man ser till ordets egentliga innebörd, men som ändå på något sätt har blivit det. Men vem kallar man för detta och varför har det egentligen en så pass negativ klang? Självklart finns det någonstans ett konstaterande att kalla en man för kuksugare. Han är inte ”normal” vad gäller sin sexualitet om man jämför med majoriteten. Detta i sig kanske är förolämpande? Men är begreppet begränsat att användas mot heterosexuella män? Att kalla en bög för kuksugare eller en heterosexuell kvinna känns inte lika förolämpande. Jag vill inte påstå att alla människor ägnar sig åt oralsex men nog är det en ”normal” företeelse?

Men kvinnor kanske inte använder förolämpningen kuksugare? Och i synnerhet in mot andra kvinnor? Då lämpar sig kanske uttrycket fittslickare bättre? För vänder man på genus måste det väl bli så. Man påstår att någon är homosexuell, för det är ju egentligen det man gör. Att kalla en man för fittslickare finns förstås inte på världskartan… Så hur fungerar det egentligen, har kön och sexuella preferenser egentligen något med ordet och dess yttrande att göra?

I ett tidigare sammanhang försökte jag mig på att feminisera begreppet penisförlängare vilket torde vara ekvivalent med vaginaförträngare, men jag har till dags dato inte sett någon använda ordet och kommer säkerligen inte att göra det inom överskådlig framtid heller…

Exklusivt eller inte?

Exklusivt betyder tydligen inte det jag trodde det gjorde, att någon har ensamrätt, eller åtminstone är ensam om något på marknaden. Det är exklusivt i "Kvällsposten" men "bara i expressen" samma dag dessutom.

Helt Förbjudet!

Är inte rubrikens påstående en smula korkad? Går det överhuvudtaget att gradera förbjud? Är det förbjudet så är det! Möjligen kan det finnas vissa undantagsregler för när det inte är förbjudet men det blir väl inte halvt förbjudet för det?

"ju"

Jag hade egentligen tänkt att inleda det här inlägget med att beskriva ordklass etc för ordet "ju" men jag kommer allt till korta där, jag har ingen aning... Hur som helst är det ett ord som jag ser rödare och rödare för varje gång jag ser det användas. På något sätt är det ett ord som bekräftar att något är en otvivelaktig sanning, vilket stör mig å det bestämdaste! I den mån det verkligen finns otvivelaktiga sanningar så är de i vart fall mycket sällsynta (en paradox?) och att använda ordet för att styrka sin egen uppfattning är enligt min åsikt enbart provocerande! Det visar på att man inte är öppen för andras tolkningar och i slutändan har en väldigt arrogant inställning till andra människor.

Jag skulle, i den här texten kunnat förstärka min argumentering med "ju" i nästan varje mening, men jag har undvikit det och det går alldeles utmärkt. "Ju" är ett särdeles onödigt och överanvänt ord!

Bedårande Böcker: Fredrik Lindström - Världens dåligaste språk

Nedanstående bok knosade ordpolisen i mig redan efter förordet. Det ska bli intressant att se vilka sanningar Fredrik Lindström pulveriserar i resten av boken!

Bedårande Böcker: Fredrik Lindström - Världens dåligaste språk: Jag har nu påbörjar den här boken som redan är mycket intressant. Det finns en hel del att sätt tänderna i och Fredrik Lindström förklara p...